Foto-nörd-snack och kamerahyllning

Har nu startat ett evighetsprojekt; att redigera alla bilderna från vårbalen.
Bara att det tog 1 timme att föra över bilderna från kameran till datorn kanske säger en del om hur många de är?

Om det inte gör det kan jag tillägga att efter att jag hade raderat  135 av dem sitter jag nu med 295 redigeringsklara bilder.

Är, såhär i efterhand, lite bitter på mig själv. Jag kunde inte använda min egen kamera, eftersom den har en liten speciell ”blixtfot” och blixten jag fick låna kom inte riktigt överens med min kamera. Så det hela slutade med att jag fick låna Jennys kamera – och nu till bitterheten; jag borde ha provfotograferat med kamera och blixt innan jag gick till nationen.

Att gå ifrån sin Sony till en Canon och försöka sig på att fotografera på manuellt läge med blixt och förvänta sig att lånekameran ska vara lika snäll och tålmodig som min kamera - eh… nä, det funkar inte riktigt så.
Jag vet inte hur det fungerar, men min kamera är som en bästa vän. Han vet mina brister inom fotograferandet och ger mig alltid förstklassiga resultat, hur slarvig jag än är med inställningarna.

Tills nästa mingelfotograferingsuppdrag (världens längsta ord?) så ska jag banne mig ha en egen blixt och använda min egna kamera.

Vårbal

Den där brorsan jag har, han är rätt stilig ändå.

Mobilbildbomb

Johannes har de senaste veckorna hängt ganska mycket på stadsteatern. Jag fick en guidad tur bakom kulisserna och passade på att prova en himla massa olika hattar medan min bror fick testa frackdelar.

Jag passade på att göra mig vårbalsfin och Jenny fick den stora äran att slinga mitt hår (en tack så mucka!)

Som sagt så hängde Johannes en del på stadsteatern, jag var också där en del och tittade så att allt gick rätt till. De där Juvenal-snubbarna var så sjukt duktiga. Jag var tvungen att gå två gånger, trots att jag hade tjuvläst manuset innan,

Kvällen innan vårbalen satt jag och paniksydde på balklänningen. Tydligen hade den växt lite under sitt år i garderoben.

Som vanligt när det gäller mig så kan jag ju inte bara gå på en middag och sitta still och njuta, så jag fotograferade, höll tal och sjöng i Guldkören (nationens fantastiska damkör)

Släppet slutade lite för tidigt, i alla fall om man ska tro min kära sambo som råkade bjuda hem ”lite” folk på efterfest. Trots att det hela började med ett missförstånd så slutade det helt fantastiskt.

Efter festen upptäckte vi vilka presenter vi hade fått under morgonen. En till-salu-skylt, en vandringspinne och en bukett med vackra blommor (som dessvärre inte är med på bild) – typiska bra-att-ha-grejer.

Dessutom har vi hunnit med lite cykelturer i staden. Så himla skönt att sommaren äntligen är här!

Tjatja bloggen!

Ja! Och så var det det där med att ha ett fullspäckat liv och samtidigt hålla liv i bloggeriet.

Men det kommer. Har fyllt mobilen och kameraminneskorten med bilder som kommer vilken dag som helst. Jag lovar.

Puss på er!

God morgon.

Nästa projekt blir att skaffa en bra och ordentlig väckarklocka så att jag slipper vakna 5-6 gånger varje natt för att kolla så att jag inte har försovit mig.

Nu blir det jobb!

Ang. tidsoptimism.

För två dagar sedan skrev jag ett inlägg om min tidsoptimism och om hur jag skulle överraska min bror genom att komma i tid.
Nu kom jag visserligen inte helt i tid, utan faktiskt en hel minut försent – och, ja, detta berodde helt och hållet på blogginlägget som jag tvunget skulle skriva innan jag gick.

I alla fall; tänkte exemplifiera min familjs vana genom en liten bild

En förlust = Tre vinster

Var på landskap (=nationsmöte där man bl.a. väljer ämbetsmän (= personer som jobbar ideellt på nationen)) ikväll och ställde upp i val. Johannes väntade hemma med något han kallade segervåfflor, som ganska snabbt byttes ut till förlustvåfflor.

Skillnaden mellan de båda våfflorna var att förlustvåfflorna serverades med hallongrädde – vilket jag känner är en enorm seger i sig.
Efter en kort sväng till affären byttes pantkvittot ut mot en vinnande trisslott. Dessutom så tycker jag det känns himla fint att den där Malin kommer ta över rodret som bibliotekarie, istället för att jag ska segla på ett år till.

Tänk att en liten ”förlust” kunde leda till så många bra saker.

”Jag vädrar blod, det luktar sork”

Efter gårdagens kväll i Stockholm, 4 timmars sömn och ett långt och trevligt födelsedagskalas måste jag erkänna att jag är ganska så trött nu på kvällskvisten.

Väldigt ofta när man är sådär brutalt trött är man inte heller överdrivet smart.
Jag ska ge er ett exempel ur verkligheten (följande konversation utspelade sig för ungefär tio minuter sen);

*Vi lyssnar på låten ”Dom Andra” av Kent*
Jag: Haha! Vet du att för bara tills något år sen trodde jag att de sjöng ”Jag vädrar blod, det luktar sork” istället för ”sorg”!
Johannes: Men det gör de ju.
Jag: Jahaa… gör dom?
Johannes: Mm…
Jag:  Jaha – oj!
……………………..
Jag: NÄÄ!

… ja, som sagt. Hjärnan jobbar inte särskilt effektivt idag.

Nu; sömn och återställning av IQ-nivån.

Tidsoptimist – javisst!

Jag har, som tidigare nämnts, ett litet problem. Jag är en tidsoptimist utan dess like som hatar att komma försent.
När det gäller familj och nära vänner, då känner jag att då kan jag unna mig att slippa stressa för att komma i tid. Vilket har lett till att de gånger jag ringer och säger ”Förlåt, jag tror jag blir lite sen” får jag  till svar ”Varför är jag inte förvånad?”.

Alldeles strax ska jag möta min bror på stationen. Tänkte chocka honom lite med att faktiskt komma i tid, för en gångs skull.
Jag har lärt mig att det inte riktigt tar 10 minuter att gå till stationen… utan snarare 20 minuter. Vilket är exakt den tiden jag har på mig om jag går nu.

Tjing!

Missförstånd!

Scener ur ett missförstånd var allt och lite till.
När man trodde att man hade sett allt de hade att erbjuda (vilket inte var särskilt lite) så bara fortsatte de att leverera.
Jag vet inte hur de lyckades, men alla scener tog helt oförutsägbara vändningar och varenda detalj kändes enormt genomarbetad.

Så himla mycket skratt, så himla många missförstånd och så himla många ballonger!

(Tog två bilder från föreställningen som jag tänkte visat, men Johannes var rätt snabb med att radera dem) 
Har du inte redan köpt biljetter så gör det nu!

Kul-tur !

Ska springa iväg och möta upp massa göteborgare för att få se Scener ur ett missförstånd.
Efter den här kvällen kommer jag äntligen förstå vad Johannes har pratat om de senaste veckorna.

Återkommer om några timmar med en recension.
Tills dess får ni hålla er till godo med den här:

http://www.unt.se/kultur/teatershow/svarbeskrivlig-spexexplosion-1740832.aspx

 

Min vän Linn ♥

Fick precis reda på att efter att Linn hade läst det här inlägget så visste hon att vi skulle bli vänner.
Tycker det säger en del om vår vänskap.

En dag. Sju cambilder.

Idag var en såndär dag då jag vaknade alldeles för tidigt och inte kunde somna om (06.20). Då var jag såhär pigg och glad:

Sen väckte jag Johannes, åt frukost och drack lite kaffe. Då blev jag såhär pigg och glad:

Efter några timmar skulle Johannes gå och repa. Då blev jag såhär glad:

Sen sprang jag genom hela stan och tillbaka för att ge Johannes lite grejer han glömde. Efter det kände jag mig såhär:

Sen diskade jag lite och rastade dammsugaren. Då var jag såhär glad:

Sen blev jag klar och allt kändes ganska fint. Då blev jag såhär glad:

Nu är Linn på väg hit och vi ska laga (vegetarian)mat ihop. Det gör mig såhär glad:

 

”Fast jag inte sett dig på så länge, tänker jag på dig ibland”

Välfyllt skåp

Ibland funderar jag på om vi inte har lite för mycket av tallrikar och glas…

”Visarna på klockorna går bakåt här”

Har roat mig med att diska och städa hela dagen. Nu har jag lagat mat och känner mig som världens största toffel när jag bara sitter och tittar på klockan i väntan på att Johannes ska komma hem.

Facebookreklam

På Facebook visar de reklam som de på något sätt tycker passar mig. Jag vet inte riktigt hur det fungerar, men jag tror att det har någonting med googlesökningar att göra (??).

Hur som helst;

Varför får jag hela tiden reklam om att jag ska anmäla mina barn till Linneas simskola, förstora brösten och om att jag borde gå med i Pampersklubben?

Var gick allt så snett? Finns det någonting jag inte googlar på så är det simskolor, bröstförstoring och blöjor!

Isländsk skitgubbe?

Vi (= Johannes och jag) sitter på en restaurang och pratar om skitgubbe (eller vänd-tia, som det tydligen heter här uppe).
Jag berättade om att jag är oslagbar i spelet och en diskussion om olika regler uppstod.

S ”sen finns det den där då man bara har fem kort på handen”
J ”Du menar norsk skitgubbe?”
S ”nej, det är ju när man har alla korten bakochfram så man ser vad alla andra har för kort men inte sina egna”
J ”Det är väl NORDnorsk skitgubbe?”
S ”det är det ju inte!”
J ”Jooo, jag tror det…”
S ”Nej.”
J ”Har du spelat Isländsk skitgubbe, då?”
S ”Öh… nej?”
J ”Det är som vanlig skitgubbe, fast ibland kommer en motherfucking vulkan från ingenstans.”

Ibland är jag lite för lättlurad.

(Johannes-note: Vissa saker fungerar sämre nedskrivna, som tavlor, känslor, den här konversationen…)

(Sara-note: Ibland ska man inte låta sambon gå in och redigera ens blogginlägg – till exempel som när han hittar på lustiga saker som att jag skulle vara lättlurad)

Fuldans och FinaStina

Ibland när jag känner mig lite vrång behöver jag lite uppiggande musik som kan få mig på rätt köl igen.
Idag var det tydligen låten Fuldans som omvände det trista humöret. Kanske beror det på att texten är helt meningslös men fruktansvärt trallvänlig. Kanske beror det på den glada melodin. Kanske beror det på att min vän Stina är med i musikvideon.
Jag vet inte. Men nu är jag i alla fall 20 gånger gladare, och dessutom så ska jag få träffa den där Stina om några timmar.

Det blir fint.

”Igår var bara en förfest”

Åtminstone om man ska tro alla som ska gå på Räkan på Göteborgs idag (Räkan = en gigantisk och helt utflippad sittning där man äter ett halvt kilo räkor och dricker en himla massa vin).

Vi tänkte stanna hemma och hänga och sen kanske gå förbi på släppet.

Jag hade en helt fantastisk dag igår, fylld med massa roliga saker. Startade med champagnefrukost och slutade med en klubb på Norrlands som spelade lite för bra musik (ville knappt gå hem). Däremellan hanns det med sillunch (där mitt lag vann tävlingarna och därmed fick heliumzebran Fräulein Helge), mösspåtagning vid Carolina Rediviva, lyxmiddag på smålands och lite häng i Ekoparken.

Kameran fick, för sin egen säkerhets skull, stanna hemma hela dagen (en vacker dag ska jag köpa en liten digitalkamera som man ta med sig överallt).
Men jag fick knäppt några bilder innan vi gick hemifrån.

Såhär glad blev Johannes efter att han hittade en till flaska champagne, fast med skruvkork:

Och jag var glad fast lite morgontrött (och inte så naken som det ser ut på bilden)