Språksociologi?

Var gick allt så snett med samhället? Känner mig nästan som en gammal nostalgiälskande bittertant; men vad hände med de gamla traditionella skällsorden som ”idiot”, ”tönt” och alla ”din mamma-skämt”?

Låt mig citera kurslitteraturen
”Okvädningsorden haglar över flickorna på skolgårdarna: hora, fitta, PSB (påsättningsbar), t-g-brud (rön-och-glöm-brud), spermiehink etc.”

Alltså, seriöst?

Fortsättningsvis;
”De (pojkarna) blir för övrigt själva utsatta för motsvarande sex-anknutna skällsord: bög, fitta, pincettballe, slasktask, plyschpitt”

Även om det är sjukt elaka mobbningsord måste jag erkänna att jag nästan vek mig dubbel av skratt när jag läste skällsordet ”plyschpitt”. Hahaha!

Vad får folk allt ifrån?

I just came to say hello!

För att ha mellan 20 och 80 läsare varje dag, tycker jag att jag har ovanligt få kommentarer.

Det är nästan lite obehagligt att ha så många läsare utan att ha en aning om vilka ni är.
Eller ja, jag har lite koll, på sisådär 10 personer. Men annars har jag inte den blekaste om vilka ni är!

Det hade ju varit lite småskoj att få någon hälsning någon gång så man får något litet hum om vilka som gömmer sig bakom besöksstatistiken.

Så att ni vet. Typ.

 

Några sista funderingar innan jag somnar på riktigt.

Är det någon som förstår sig på det där med att prenumerera på människors facebooksidor? Är det inte det nyhetsflödet är till för?

Hur kommer det sig att min mobil låter JÄTTEHÖGT när man startar den, när det står på startbilden att den är ”quietly brilliant”?

Varför har de inte lagat min telefon ordentligt under de fem veckorna som den var borta på lagning?

”jag-kan-inte-sova-funderingar”

x Vinterkängor eller gympaskor – vilket passar bäst till ridning?
x Vad har man på sig när man ska på fest med tema finlandsfärja?
x Varför låter det så mycket när fulla människor ska cykla?
x Varför har taket i min hall spruckit?
x Varför slutar man hicka när man dricker vatten upp-och-ner?
x Varför skriver man att det är en ordtentamen, när det är en faktafrågetentamen!?

Uppochner. Inochut.

För tillfället känns det som att jag är lite ur fas. Som att jag konstant tänker tre tankar samtidigt som stretar åt helt olika håll och jag kan inte få grepp om någon av dem.

Jag kan knappt formulera korrekta meningar.

Innan har jag liksom tänkt att det har någon slags stressgrund, men jag känner mig inte ens stressad.

Jag simmar runt i någon slags totalförvirringbassäng och brottas med frågetecken.
Jag borde skriva av mig på ett papper i sann marcel-proust-anda. Ordbajsa.
Men först ska jag ner till puben för att fira bästaste Anns födelsedag.

 

Genus?

Min lärare är väldigt mycket för jämlikhet, hon är genusmedveten – som hon själv brukar uttrycka det. Hon ser gärna att vi tänker genusmedvetet på lektionerna. Vilket är bra.

Hakade upp mig på en liten detalj idag som inte riktigt vill släppa taget om mitt värkfyllda huvud.
Vi pratade om boken ”tusen och en natt” och att det fanns många sagor där som gick bra att dramatisera. Dock gillade hon inte genusuppdelningen i den. För mycket macho tyckte hon.

Men, Ali baba och de 40 rövarna var helt okej, för där var det en kvinna som var hjälten. Den sagan var genusmedveten.

…eller? Tycker det känns lite som att hon mer anser att kvinnorna ska ta större plats än männen, och hur genusmedvetet är det? Då blir det snarare männen som hamnar i underläge.

Visst är det bra att hon vill att kvinnan ska ta för sig lite mer, för i de flesta fall är det inte riktigt så. Dock skulle jag vilja påstå att det i vårt klassrum var det väldigt jämställt redan från början, så hennes påtryckningar känns aningen överflödiga.

Så att eh…. detta om detta. Åter till duggaplugget.

Stuck in a moment.

Klockan är närmare fyra och jag har kört fast. 854 ord, och sen tog det slut. Behöver runt 700 ord till, men all skrivfantasi tog liksom slut där.

Tänker att den kanske kommer tillbaka om jag slänger ihop ett kort blogginlägg.

Måste erkänna det att man får väldigt spännande tankeassociationer när man är så trött att man passerade den där flummiga övertröttheten för länge sen.

Hela huvudet känns som en mosig tomat, tänkandet går extremt trögt och jag börjar se rött…

Fridlyst fritid.

Okej. Har insett redan nu att min vår kommer vara fullbokad. Alltså mer fullbokad än vanligt, och det säger en del när det gäller mig.

Vill därför redan nu be om ursäkt till alla vänner och familj för att jag kommer vara sämst på att höra av mig (sämre än vanligt). Så redan nu lämpar jag över ansvaret att hålla kontakten helt och hållet på er, grattis!

Och det där med att åka iväg till olika städer och hälsa på folk är nog en grej som får hamna längst ner på prio-listan tills vidare.

Så att ni vet liksom.

Funderingar om stort och smått.

Nätterna är jobbiga, när man ska försöka sova. Det finns så mycket plats för alla tankar att snurra fritt då. Allt jag vill är att bara kunna somna.

Funderar på var Lina är nu.
Känner mig som ett litet barn som undrar vad som händer när man är död. Nu vet Lina, men jag vill inget hellre än att hon inte ska veta.

Funderar på hur alla vänner där hemma mår.
Om de har lika svårt att sova som jag har. Om deras tankar och huvudvärk är lika jävliga.

Funderar på om det kanske blir lättare att somna om man stänger av datorn. Förmodligen är det så, gör ett försök till. Imorgon blir en lång dag.

Hilda har räddat mitt liv!

När jag började ettan så var jag och Sarah en oslagbar duo. Ganska snabbt fick vi en tredje följeslagare som jag i början irriterade mig lite på. Jag tyckte hon var lite halvtöntig. Eller ja, för att vara ärlig och brutal – riktigt jäkla mesig.

Det första året så pratade hon inte så mycket, i alla fall inte med mig, hon fnissade mest åt mina och Sarahs galna upptåg.

Men sen dess har hon verkligen växt i mina ögon!! Trots sin väldigt korta längd och små fötter så har hon växt något så enormt.
Det började i tvåan när Sarah bytte klass och Hilda vågade öppna munnen lite mer. Helt plötsligt insåg jag att den där människan är ju rätt så galet underbar!

Och jag kan säga att det här året hade jag nog inte klarat utan den där goa människan som lättar upp humöret med klyftiga kommentarer, humoristiska kommentarer, drypande kommentarer, klockrena kommentarer och mindre lyckade kommentarer.

Denna underbara popcornälskande människa kan eventuellt ha gjort så att jag trots allt kan få ett fint, skinande och glittrande mvg på projektarbetet. Och det ska ni veta, att det är just nu värt alla popcorn och all choklad i världen!

Från fly förbannad, trött, arg och besviken till ett ljust hopp om livet – tack vare en fin liten idé som denna superhärliga människa fick.

Ibland löser sig allt på ett så himla fint sätt.

Så, tack Hilda!!

Reflektioner (som kanske inte borde skrivas här egentligen.)

Det är knäppt på något vis, hur man bara tappar bort människor som förr var så himla nära och som man bara inte kunde leva utan.

Vad är det som gör att man går från att prata varje dag om allt och inget, stort och smått, till att det bara blir en pinsam tystnad som lägger sig som en jobbig dimma emellan oss?

För bara ett år sen drack vi te i flera timmar och pratade om allt, allt, allt, ALLT.
Lustigt hur allt bara förändras utan att man ens hinner märka det.

Dagens stora filosofiska frågor

Varför är allt så dyrt? Och varför har jag så lite pengar?

Gamla tider.

Satt och bläddrade igenom min gamla blogg (som ni hittar här). Egentligen borde jag plugga, men äsch. Hjärnan har ändå låst sig.

Jag har helt glömt bort att jag vältrade mig i olyckliga kärlekssånger för att de påminde om en viss person, att jag drack galna mängder energidryck och att jag alltid alltid alltid hade fullt upp hela tiden.

Skulle vilja påstå att jag är något lugnare nu, jag håller inte på med sjutusennittiofem projekt samtidigt, jag dricker inte energidryck för att bli piggare. Men jag saknar teatern lite… eller inte så lite, utan ganska mycket.

Jag undrar lite när det ska bli tid över till det igen? Om tre månader tar vi studenten och då kommer vi spridas ut över hla avlånga landet (och kanske även utanför landet också för den delen). Jag ska försöka ta mig in på juristutbildningen och flytta hemifrån. Nej, det verkar som att det blir nog ett antal år utan någon teater, tråkigt nog.

Underbara Becca i blackboxen

Jag och Becca med röda näsor.