I hopp om att jag ska få i mig lite mat (och förhoppningsvis töja ut magsäcken) drog Johannes med mig till Statoil för att köpa mjölk.
Nu är klockan 1 och han står och gräddar de sista våfflorna.

Han är rätt awesome, den där Johannes.

Det hela resulterade i kurragömma-aktig smygning och allmänt fåneri, skratt och många fynd till Linn.

Linn hittade en lampa/gömställe/ett nytt hem.

Full fart mot kassorna!

Igår skulle jag skaka en proteindrink till mig själv.
Lyckades också skaka på mig, på väggen, på golvet, på datorn, på allt som hade oturen att befinna sig i köket just då.

Vad man inte riktigt visste är att en proteinshake är bland det kletigaste och klibbigaste som finns.

Det var inte helt skönt att skrubba bort det med träningsvärken Allan.

Vi är medlemmar på ett sjukt coolt underground-gym som har öppet dygnet runt.

1,5 h helt själva med alla träningsmojänger och ac/dc på hög volym.

Kommer inte kunna gå upp ur sängen imorgon, men just nu spelar inte det så stor roll för att endorfinerna rusar runt i kroppen som duracellkaniner på crack.

Som att till exempel ligga på golvet och ha golvkontakt med hela ryggen. Eller som att äta tillräckligt mycket mat. Eller som att göra knäböj utan att gå upp på tå. Eller som att komma in på juristprogrammet.

Men nu ska jag sluta vara bitter, trycka i mig mat och dricka te med Linn.

Tankar som snurrar i skallen just nu är;
Serverar man maten från höger eller vänster sida?
Är personalen trevlig?
Tänk om jag gör bort mig?
Tänk om jag inte alls är så kunnig som jag tycker att jag är?

Åhhh!
Den som inte håller tummarna ikväll är en rutten prutt!

Såg det här på facebook:

”Kul att nästan spy hos tandläkaren bara för att tandläkaren (kvinna) tryckte ner röntgenbiten ner i halsen på en… Nu förstår jag iaf varför kvinnorna har lägre lön.”

Jag satte seriöst müslin i halsen när jag läste det och nu är jag så arg och upprörd att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag trodde verkligen att folk hade kommit längre än så här i sina åsikter.

Hur kan man över huvud taget tänka så? Och hur, ursäkta mig men, dum i huvudet är man om man postar en sån åsikt offentligt?

ÅÅÅH en sån jubelidiot!

För tillfället är det lite för mycket på första prioritet. Vilket leder till att jag känner mig fantastiskt missnöjd med mig själv eftersom att det är omöjligt att hinna med allt.
Funderar lite på att ge mig själv ett totalförbud mot sociala medier tills att jag är klar med allt som ska göras.

Så om ni inte hör av mig på några dagar så ligger jag inte och avlider i en snödriva – bara så att ni vet.
Istället kommer jag drunkna i ett hav av att-göra-listor.

Det bara vräker ner snö. Det ligger redan några centimeter på marken.

Jag. Vill. Inte. Ha. Någon. Jävla. Snö.

Men, jag drar ner persiennerna och kryper upp i soffan. Nu är det film och filt som gäller.
Det där äckliga vita problemet som har dragit in över stan får jag ta itu med imorgon.